vadardettaforskit

allt känns seeegt o drygt, mår inte så bra psykiskt, man får massa skit trots att man inte gjort nått för att få det, men flyttar snart så ja har fullt bevåg me det, en tung period just nu, har dock inte mått bra på några månader o varför vet jag inte riktigt, känner mig hårt pressad o ner trampad, (av okänd anledning).. ekoniskt o psykiskt... visserligen så festar jag på rätt hårt.. men av den anledningen finner ja inte min orsak.. möjligt ekonomiskt. men inte psykiskt.... alla ska älta om saker o ting man vet inte var man ska ta vägen någonstans, känner mig, tom tillmötes, alla bitar sitter inte på den platsen jag själv önskar dem ska sitta, vill bara börja om på nytt o finna min nya väg som hjälper mig på de rätta spåren, spår som jag själv har tappat under vägens gång o gått vilse, känns som en ondcirkel som inte vill försvinna, utan bara drar mig tillbaka, jag försöker o försöker ta mig därifrån, men oavsett hur mkt jag försöker så kommer jag in i samma cirkel igen, den har en så stark dragningskraft att jag med nöd o näppe klarar av det, men jag kämpar för att de ska bli bättre
 för mig.. men vägrar ta hjälp av någon annan för de är ändå ingen som förstår mig... dem låtsats men de går inte.. för dem skulle ändå inte fatta vad det rör sig om.. eftersom jag inte själv förstår... oavsett hur ja än gör o vad jag än säger så blir allt bara fel, bara jag som kan hjälpa mig själv ur mina egna problem, vill inte ta hjälp heller för då känner jag mig misslyckad.. känner mig stark om jag själv kan ta vara på mina problem, folk som står ivägen drabbas på nått vänster i mitt nätvärk, o de är både fördelar o nackdelar med det hela...  men de är mitt krig o min kamp mot mig själv som bara jag kan göra nått åt... lättare sagt än gjort, men jag försöker, o försök er inte äns på att försöka förstå.